Att döma...
Det var en gång en gammal man som bodde
i en by. Han var väldigt fattig, men till och
med kungar avundades honom hans vita,
vackra häst. Många hade erbjudit sig att köpa
hästen, men mannen hade alltid nekat.
En morgon upptäckte mannen att hästen
inte stod kvar i stallet. Hela byn kom och
beklagade sig hos mannen. "Vilken dåre du
har varit! Du skulle ha sålt hästen, så hade du
nu haft lite pengar att leva för under slutet av
ditt liv. Nu har hästen blivit stulen och du
har varken pengar eller häst. Vilken olycka!"
Den gamle mannen svarade: "Det kan vi inte
veta. Det enda vi vet är att hästen inte står
kvar i stallet. Det är det enda vi vet säkert, allt
annat är bedömningar. Om det är en olycka
eller en välsignelse, vet vi inte än, för det vi
ser är bara ett fragment av livet. Vem vet
vad som händer sedan?"
Folket i byn skrattade åt mannen. Han hade
alltid ansetts lite annorlunda, lite tokig
och nu hade de fått beviset. Men femton
dagar senare återvände hästen plötsligt. Han
hade inte blivit stulen, han hade rymt ut i
vildmarken. Nu kom han tillbaka,
tillsammans med tolv andra vita hästar,
lika vackra som han själv.
Folket i byn samlades förundrade. "Gamle
man, hade rätt. Det var sannerligen ingen
olycka att din häst försvann. Vilken välsignelse
det visade sig vara!"
Den gamle mannen svarade, "Det kan
vi inte veta. Det enda vi vet är att min
häst har återvänt. Om det är en olycka
eller välsignelse vet vi inte än. Om du
läser ett enda ord i en mening, hur kan du då
bedöma hela boken?"
Den här gången skrattade inte byborna
åt mannen, men inom sig visste de
att han hade fel. Han hade ju nu 13 vackra
hästar att glädja sig åt.
Den gamle mannens son började träna
vildhästarna, men efter bara en vecka
föll han av en av dem och bröt benet.
Folket i byn samlades igen. "Tänk, du
hade rätt! Det var sannerligen en olycka
att dessa hästar skulle komma i din väg.
Nu har din ende son brutit benet, han som
tjänade pengar för er båda. Nu är du fattigare
än nånsin."
Den gamle mannen svarade, "Det kan vi inte
veta. Det enda vi vet är att min son har brutit
benet. Om det är en olycka eller välsignelse
vet vi inte än. Ett enda penselstreck är inte nog
för att bedöma hela tavlan."
En månad senare blev det krig i landet
och alla unga män i byn tvingades gå
med i armén. Men det gamle mannens
son undslapp, eftersom hans ben
var skadat.
Folket i byn samlades hos den gamle
mannen. "Du hade rätt, att din son bröt
benet visade sig vara allt annat än en
olycka. Han är förvisso skadad, men han
är i alla fall kvar hos dig. Vilken välsignelse!
Vi kanske aldrig får se våra söner igen."
Och den gamle mannen svarade: "Det kan
vi inte veta. Allt vi vet är att era söner har
tvingats ut i krig och att min son är här.
Om det är en olycka eller välsignelse vet vi
inte än. Döm inte, då stelnar sinnet. Det enda
vi vet är att livets väg är oändlig. En väg når sin ände,
en annan väg har bara börjat. En dörr stängs,
en annan öppnas. Du når toppen, det finns
en högre topp någonstans. Livet är en
resa. Vad som väntar bakom kröken
vet bara den som går vidare."
i en by. Han var väldigt fattig, men till och
med kungar avundades honom hans vita,
vackra häst. Många hade erbjudit sig att köpa
hästen, men mannen hade alltid nekat.
En morgon upptäckte mannen att hästen
inte stod kvar i stallet. Hela byn kom och
beklagade sig hos mannen. "Vilken dåre du
har varit! Du skulle ha sålt hästen, så hade du
nu haft lite pengar att leva för under slutet av
ditt liv. Nu har hästen blivit stulen och du
har varken pengar eller häst. Vilken olycka!"
Den gamle mannen svarade: "Det kan vi inte
veta. Det enda vi vet är att hästen inte står
kvar i stallet. Det är det enda vi vet säkert, allt
annat är bedömningar. Om det är en olycka
eller en välsignelse, vet vi inte än, för det vi
ser är bara ett fragment av livet. Vem vet
vad som händer sedan?"
Folket i byn skrattade åt mannen. Han hade
alltid ansetts lite annorlunda, lite tokig
och nu hade de fått beviset. Men femton
dagar senare återvände hästen plötsligt. Han
hade inte blivit stulen, han hade rymt ut i
vildmarken. Nu kom han tillbaka,
tillsammans med tolv andra vita hästar,
lika vackra som han själv.
Folket i byn samlades förundrade. "Gamle
man, hade rätt. Det var sannerligen ingen
olycka att din häst försvann. Vilken välsignelse
det visade sig vara!"
Den gamle mannen svarade, "Det kan
vi inte veta. Det enda vi vet är att min
häst har återvänt. Om det är en olycka
eller välsignelse vet vi inte än. Om du
läser ett enda ord i en mening, hur kan du då
bedöma hela boken?"
Den här gången skrattade inte byborna
åt mannen, men inom sig visste de
att han hade fel. Han hade ju nu 13 vackra
hästar att glädja sig åt.
Den gamle mannens son började träna
vildhästarna, men efter bara en vecka
föll han av en av dem och bröt benet.
Folket i byn samlades igen. "Tänk, du
hade rätt! Det var sannerligen en olycka
att dessa hästar skulle komma i din väg.
Nu har din ende son brutit benet, han som
tjänade pengar för er båda. Nu är du fattigare
än nånsin."
Den gamle mannen svarade, "Det kan vi inte
veta. Det enda vi vet är att min son har brutit
benet. Om det är en olycka eller välsignelse
vet vi inte än. Ett enda penselstreck är inte nog
för att bedöma hela tavlan."
En månad senare blev det krig i landet
och alla unga män i byn tvingades gå
med i armén. Men det gamle mannens
son undslapp, eftersom hans ben
var skadat.
Folket i byn samlades hos den gamle
mannen. "Du hade rätt, att din son bröt
benet visade sig vara allt annat än en
olycka. Han är förvisso skadad, men han
är i alla fall kvar hos dig. Vilken välsignelse!
Vi kanske aldrig får se våra söner igen."
Och den gamle mannen svarade: "Det kan
vi inte veta. Allt vi vet är att era söner har
tvingats ut i krig och att min son är här.
Om det är en olycka eller välsignelse vet vi
inte än. Döm inte, då stelnar sinnet. Det enda
vi vet är att livets väg är oändlig. En väg når sin ände,
en annan väg har bara börjat. En dörr stängs,
en annan öppnas. Du når toppen, det finns
en högre topp någonstans. Livet är en
resa. Vad som väntar bakom kröken
vet bara den som går vidare."
Kommentarer
Trackback
