Lalala...
Ursprungstext publicerad 5/10
Sitter o tittar på lilla melodifestivalen, reprisen...tja, dem är väl helt okej....Fatta vad nervöst o stå så inför hela svenska folket. Inte så konstigt om det blir en falsk ton här o där. Dem är duktiga, speciellt för att vara så små!!! Hade nog inte gjort det bättre själv...fast det beror nog mer på att jag inte kan sjunga
Iaf...här kommer några vackra ord som jag fick som kedjemail för ett tagsedan:
Sanden och stenen
Två vänner vandrade i öknen. Vid ett tillfälle började de gräla och den ena gav den
andra en örfil. Den senare, som fick ont men inget sa, skrev i sanden: Idag fick jag en
örfil av min bästa vän.
De fortsatte att promenera och kom till en oas, där de bestämde sig för att bada. Den
som fått en örfil tidigare höll på att drunkna, men hans vän räddade honom. När han
kommit till sans igen, skrev han på en sten: I dag räddade min bästa vän mitt liv.
Den som hade givit örfilen och sedan räddat sin vän frågade då:
"När jag skadade dig skrev du i sanden och nu när jag räddat ditt liv skrev
du på en sten, varför? Den andra svarade: "När någon skadar oss skall vi skriva
det i sand där förlåtelsens vindar lätt kan sudda ut det. När någon gör något
bra, bör vi gravera in det på en sten där ingen vind någonsin kan sudda ut det."
Det finns ingen anledning att vara bitter och älta det negativa i all oändlighet, det för
bara ont med sig. Det är en konst att förlåta men alla kan...bara viljan finns!
Lär dig att skriva "skadorna" i sand och "glädjeämnena" på sten!!
Ta en stund och begrunda dessa ord....över en kopp kaffe kanske?...det ska jag.
Hej hopp, kaffekopp!
Sitter o tittar på lilla melodifestivalen, reprisen...tja, dem är väl helt okej....Fatta vad nervöst o stå så inför hela svenska folket. Inte så konstigt om det blir en falsk ton här o där. Dem är duktiga, speciellt för att vara så små!!! Hade nog inte gjort det bättre själv...fast det beror nog mer på att jag inte kan sjunga
Iaf...här kommer några vackra ord som jag fick som kedjemail för ett tagsedan:
Sanden och stenen
Två vänner vandrade i öknen. Vid ett tillfälle började de gräla och den ena gav den
andra en örfil. Den senare, som fick ont men inget sa, skrev i sanden: Idag fick jag en
örfil av min bästa vän.
De fortsatte att promenera och kom till en oas, där de bestämde sig för att bada. Den
som fått en örfil tidigare höll på att drunkna, men hans vän räddade honom. När han
kommit till sans igen, skrev han på en sten: I dag räddade min bästa vän mitt liv.
Den som hade givit örfilen och sedan räddat sin vän frågade då:
"När jag skadade dig skrev du i sanden och nu när jag räddat ditt liv skrev
du på en sten, varför? Den andra svarade: "När någon skadar oss skall vi skriva
det i sand där förlåtelsens vindar lätt kan sudda ut det. När någon gör något
bra, bör vi gravera in det på en sten där ingen vind någonsin kan sudda ut det."
Det finns ingen anledning att vara bitter och älta det negativa i all oändlighet, det för
bara ont med sig. Det är en konst att förlåta men alla kan...bara viljan finns!
Lär dig att skriva "skadorna" i sand och "glädjeämnena" på sten!!
Ta en stund och begrunda dessa ord....över en kopp kaffe kanske?...det ska jag.
Hej hopp, kaffekopp!
Kommentarer
Trackback
