friitzen

Vi var aldrig utomlands med min familj när jag var liten. Efter loven när man kom tillbaka till skolan berättade alla klasskamrater hur roligt de hade haft när de flygit utomlands till kanarieöarna eller nåt liknande...
Jag ville så gärna flyga...var en av de stora drömmarna jag hade som barn. På nätterna brukade jag drömma om att jag flög. Det var så läskigt verkligt så när jag vaknade trodde jag för en sekund att jag flugit på riktigt...
Visste att jag någon gång skulle få flyga...


Och så kom den stora dagen. Året efter studenten...
Min gymnasiekompis Annika och jag hade bokat en resa som skulle avgå dagen innan min 20- årsdag. Tänk va häftigt att få spendera 20-årsdagen på Gran Canaria...
Jag längtade i flera månader! men kvällen innan vi skulle åka orkade jag inte packa min väska.
(Jag som annars älskar att packa)
Kände hur illa jag började må...väldigt konstig känsla magen.
Hm...tur man har en mamma som ställer upp i vått och torrt...Sent på kvällen började hon packa min resväska.
Jag låg bredvid i sängen och suckade...Rätt som det är känner jag bara hur allt som finns i magen är på väg upp.
Just det, jag fick magsjuka! Hade inte haft det på 9 år osså kommer den och besöker mig dagen innan jag ska få flyga för första gången...Är det inte typiskt?



Ja, vad gör man inte...vi fick ringa läkare och SAS...mitt i natten!
efter mycket om och men kunde vi boka om resan till några dar senare...Tack och lov!
Så resan blev av till slut!
Jag var sååå nervös innan jag klev på planet...alla möjliga tankar flög genom huvudet.
Tänk om vi störtar? Tänk om jag inte får se familjen igen? Oh my God, Oh my God...
Vilken härlig känsla när vi lämnade marken...samtidigt som jag hade så fruktansvärt ont i öronen..
hade glömt tuggummi! Aouch...
Jaja, väl uppe i luften började flygvärdinnorna gå runt och sälja hörlurar
Snåla smålänningar som vi båda är, tänkte vi ju ta våra egna. Såklart!
Varför betala 50 spänn när man redan har ett par lurar....nä tack! Den som spar han har!
Så vi började fiffla med våra sladdar...hittade ett uttag uppe på armstödet...men NÄÄÄ...
Så taskigt att de tillverkat flygstolarna så uttaget bara passar deras egna lurar...Hålen i stolarna var alldeles för stora...våra lurar gick inte att använda...suck
 
Jaja...som sagt, smålänning som man är. Vi båda tog beslutet att titta på stumfilm i fem timmar...
vill ju inte slösa 50 spänn!!!

I slutet av vår flygresa såg vi ut över havet...WOW. Gissa om vi blev snopna. En stor val nere vid vattenytan!
Så häftigt. Har aldrig sett det innan....
snacka om att vi kan skryta för alla kompisar när vi kommer tillbaka....
En riktig val!!! Inte många som sett!
Vi var helt förundrade över att vi med egna ögon fick skåda en livs levande val...
Om den nu var levande...den låg väldigt stilla faktiskt!? hm...?
Efter en stund hör vi en pojke i stolen bakom oss:
"Mormor, vad är det där för något nere i vattnet?"
Mormor svarar:
"Det är oljeutsläpp min vän"


ÅHHH....förstå att vi kände oss som två brunhåriga blondiner?? Skämmigt!? Jo tack!
Jaja...det var ju lite roligt samtidigt! Vi skrattade lite faktiskt!

Jaha...snart var resan slut då. Vi var redo för landning.
I med tuggumi den här gången...snabbt som attan!
Pust...okej, andas, andas...vi kommer klara det här..vi störtar inte!!!
Annika böjde sig fram för att lägga sin väska under flygstolen.
Plötsligt uttrycker hon:
"Frida, vad är det här för små hål?"
Vi tittade på sidan av armstödet och såg två små hål...
vi tittade på vår okände och väldigt tysta granne....varför satt hans hörlurar i de små hålen?
Obs!? Det där var visst hålen där våra hörlurar skulle suttit...De passade visst?
Oj...Här har man åkt fem timmar flyg och tittat på stumfilm, när man kunde ha sett den med ljud!
Är det inte typiskt???
Vad det var för hål Annica och jag sett...får vi nog aldrig veta? kanske en pennhållare?



De två brunhåriga blondinerna hade iaf två mycket trevliga och sköna veckor i Puerto Rico!